Den obekväma sanningen om att uppnå något storslaget

20 April 2018


Fredrik_vitbakgrund.jpg
Fredrik Johansson

VD & utbildare

fredrik.j@doublegroup.se

031-65 75 75


Många av oss siktar högt i livet. Vi drömmer om en storslagen, framgångsrik karriär. Vi drömmer om att skapa trygghet för vår familj. Vissa drömmer om att förändra världen, medan vissa bara vill visa farsan att vi duger. Trots att så många av oss har höga ambitioner i livet med företagande och karriär har vi svårt att nå dit vi vill. Vi verkar till slut nöja oss med att befinna oss långt ifrån vår fulla potential. Varför är det egentligen så?

Under senaste året har jag morgon, middag och kväll lyssnat och läst på om lysande entreprenörer och osannolikt inspirerande personligheter. Allt för att bättre förstå vad som är skillnaden mellan att lyckas och att misslyckas, mellan lycka och olycka. 

Wim Hof, Robin Sharma, Dr Dre, Tim Ferriss, Dalai Lama, Ray Dalio, Arnold Schwarzenegger, Aron Ralston, Nelson Mandela, Steve Jobs, med flera. Det finns onekligen många att inspireras av.

Jag kan och utan problem prata på oavbrutet kring allt det kloka som dessa inspirerande människor har att säga, om morgonrutiner, om djupt fokus och annat. Denna gång vill jag fokusera på varför de värsta stunderna i livet kan forma de bästa stunderna och vara den drivkraft som krävs för att uppnå framgång.


Från trygg småstadskille till obekväm entreprenör

Låt mig börja med min uppväxt. Se det inte som en definition av någon som haft mod hela livet, det har kommit på vägen. Jag är uppväxt i mysiga, mindre storslagna samhället Karlskoga. Bodde i ett lugnt område och hade det enkelt i skolan, spelade bollsport och klarinett. Fina vänner, trevliga lärare, nära till skola. Underbar familj som gett mig goda värderingar och bra förutsättningar. Allt var tryggt, enkelt och gemytligt. Givetvis dök det upp mindre bra stunder, men överlag var min uppväxt mycket trevlig.

Ju äldre jag blev, desto mer försökte jag utmana mig själv. Jag åkte Vasaloppet som 19- och 20-åring, körde en Svensk Klassiker vid 24. Sprang tre maraton innan jag fyllde 30. Inte så dåligt. Och någonstans var det dessa utmaningar som gjorde att jag började känna mig levande efter en uppväxt där jag mestadels gömt mig i andra ledet och glidit med i samhällets (och mammas) trygga vagga.

På loppen då? Var det målgången som var bäst? Delvis, men helt ärligt var de tyngsta stunderna de jag minns som bäst och tar med mig som de starkaste minnena. När jag cyklade i hemsk motvind efter två punkteringar på Vätternrundan. När benen domnade av efter 30 kilometer på Berlin Maraton. När snön var detsamma som klister och jag fick hoppa fram i Vasaloppsspåren. Wow, då kände jag mig levande. 

Under åren har jag också lyckats ta på mig företagsmässiga utmaningar när jag helt på instinkt kom in på DoubleSearch och fick uppgiften att driva ett företag framåt inom ett område jag ännu inte hade arbetat med. Jag började tidigt att utbilda inom mitt område, SEO. Varje gång jag skulle hålla en ny presentation eller utbildning inom området var det obekvämt och jobbigt, kunde jag verkligen det jag skulle prata om? Men det var ändå denna typ av obekväma tillfällen som tog mig och verksamheten framåt. Jag kunde snabbt dra en liknelse till de tunga stunderna jag upplevde under mina lopp.

Identitetskris och långt ifrån min potential

Så till förra året, 2017. Mitt bästa år (jag lever efter devisen att varje nytt år ska bli det bästa) men också ett år fullt av snåriga buskar att ta sig igenom. Vi gick igenom tuffa händelser i familjen som behövde tacklas.

Jag hamnade i en identitetskris på företaget och kände att vi var fast i ett spår som jag inte alls kände mig nöjd med. Jag skulle bli pappa men var fastbokad i en vardag där jag tog på mig för mycket på jobbet och hade stora utmaningar att ens kunna prioritera min fru. Jag upptäckte mitt i allt att jag, i min optimistiska bubbla, konstant begränsade mig själv och låg mil ifrån den potential jag hade och ville nå. Som man, som blivande far, som företagare. Jag hade under åren blivit så självgod att jag inte ens var medveten om hur jag absolut inte jobbade för att nå mina drömmar. Helt omedvetet.

Känslan var brutal. Det var en livskris. Det kändes obekvämt. Aj. Och på ytan såg ju allt så bra ut.

Jobbiga känslor som väcker rädsla blev för mig en drivkraft som kommit att forma min framtid. Utan denna kris hade jag nämligen inte börjat jobba med mig själv för att bli bättre att hjälpa andra människor att bli lyckligare, att bli bättre i den roll de befinner sig i. Jag bestämde mig för att bli mer ödmjuk, mer ärlig mot mig själv, och att aldrig sluta utvecklas.


På ett halvår är förändringen stor. Familjen är närmare än någonsin, jag har idag gott om tid för min fru och vår nyfödda bebis och vi har börjat rikta om Double Group till en riktning som kommer förändra alla marknadsförares vardag, något jag känner en enorm passion för. Jag har insett att resan börjar i mig själv och att jag måste älska och uppmärksamma de där jobbiga känslorna, rädslan, som kommer på vägen. De är nämligen till för att guida dig i rätt riktning.

Att vara en del av att utveckla ett företag och förbättra världen är som en berg- och dalbana och vi måste lära oss att älska det. Ju högre mål du har, desto högre är berget. Ju högre berg, desto fler stunder där de där jobbiga känslorna dyker upp. Var inte rädd för rädslan som uppstår, ta dig igenom det.

Och ärligt. Om du inte älskar när det känns som värst, hur kul är det då när det är som bäst?

Det är de värsta stunderna som definierar vår framgång

Tillbaka till de inspirerande personligheterna som uppnått något. Vi börjar med Aron Ralston. Denna man överlevde alltså 127 timmar, mer än fem dygn, i en bergsklyfta och till slut fick skära av sin arm med en matt kniv. Hemskt, eller?

Vad kommer han ihåg om denna ”fruktansvärda” händelse? Dessa dagar formade hela hans framtid, och en arm till trots sprudlar han mer än någonsin av lycka. Ja, se denna film och lyssna på vad Aron nämner 1:40 in påklippet

Wim Hof? Vi kan inte glömma bort en så fantastiskt inspirerande individ i detta resonemang. Om du inte vet vem denna man är – Googla. Han förlorade sin fru och ville stilla sin smärta på något sätt. Hur han gjorde det? Genom kyla, meditation och andningsteknik. Kyla? Vem vill utsätta sig för det?!

Wim Hof har klättrat uppför Mount Everest i bara shorts. Han klarar av att ligga i ett isbad orimligt länge och simmar utan nämnvärda problem i 4-gradigt vatten. Idag har elitidrottare världen över anammat hans taktik och forskare har svårt att förstå hur han klarar av denna kylan.

Tänk bara känslan vi har innan, under och efter en kalldusch, eller ett kallbad. I början. KALLT. Hemskt. Jag klarar det inte. Därefter? Ahhh. Energi. Uppvaknande. Nu kör vi!

Samma gäller jobbiga situationer på jobbet. Du får en obekväm känsla för att du hamnar i en situation du inte är trygg i. Hjärnan aktiverar den instinktiva skyddstekniken som utvecklats sedan vi levde ute i skogen för 50 000 år sedan. Därför agerar vi ofta inte. Men. VARJE gång vi vågar stå emot det instinktiva skyddet och hanterar situationen - blir vi glada. Vi växer som individer.

“The greatest glory in living lies not in never falling, but in rising every time we fall”.


Detta citat tar oss närmre definitionen av hela poängen med denna artikel. Dessa ord använde min far på mitt och min frus bröllop förra året. Det är också den mening jag minns mest från hans tal. Det är ju precis vad det handlar om. Orden kommer från Nelson Mandela. Han om någon borde förstå något om det där.

Utan att lida, utan att få jobbiga känslor, är det svårt också uppnå det vi innerst inne vill uppnå i våra liv. Storslaget eller inte, men hur vi hanterar de jobbiga stunderna avgör hur vi reser oss upp och jobbar mot de fina stunderna. När du faller, res dig upp och väx av det.

Vi sitter alla inne på en enorm inre potential som väntar att släppas ut

Vi alla har potentialen att förändra världen. Att uppnå våra mål. Att hjälpa fattiga. Att förbättra planeten. Att skapa trygghet för vår familj. Frågan är bara om vi är beredda att göra det obekväma jobbet för att lyckas.

För att nå högt måste du älska även obekväma situationerna, obekväma känslor. Du måste våga välja risk och osäkerhet istället för trygghet. Trygghet kommer utvecklas du inte av och du kommer inte kunna hjälpa din omgivning lika mycket heller om du alltid väljer det trygga valet.

Under veckan har jag passat på att testa mitt eget psyke genom att köra en alldeles för lång vandringstur bland Italienska bergstoppar och därefter ta ett antal kallduschar. Något jag måste fortsätta med. Ja måste ju se till att ge Wim Hof-metoden lite tid för att se om de är något för mig.

Tre obekväma tips att komma igång med:

  • Morgonrutin! Gå upp tidigare än du någonsin gått upp. Dra på joggingkläderna och ta en kort runda. Där besegrar du många spöken.
  • Vad på jobbet har du mest ångest över? Skjuter du upp det hela tiden? Agera. Gör den jobbigaste uppgiften först så känns resten enkelt.
  • Be omgivningen att vara brutalt ärlig mot dig. Uppmuntra till ärlig feedback. Ja, det är obekvämt att ta emot, men kan du bli ödmjuk nog att istället tacka för feedbacken och börja jobba med det, då kommer du växa.

Tre podcastavsnitt som hjälper dig få en kickstart

Dr Jeff Spencer har format ett flertal olympiska guldmedaljörer och själv cyklat nio Tour De France. Lyssna på Podcasten Kwik Brain där Spencer lär dig sätta rätt mål, skapa rätt mindset och hittar ditt dagliga driv för att uppnå något stort. Korta avsnitt och många inslag av att lidande.

Avsnitt 1: Hur du sätter mål genom RIGHT-metoden

Avsnitt 2: Skillnaden mellan ett "human mindset" och ett "champion mindset"

Avsnitt 3: Hur du hittar det dagliga drivet att ta steg för steg mot dina mål



Fredrik_vitbakgrund.jpg
Fredrik Johansson

VD & utbildare

fredrik.j@doublegroup.se

031-65 75 75

Relaterade bloggposter